Postad september 8, 2014

Vem sköter spakarna?

A-huset är färdigmonterat och lyftkranen tjänstgör nu på ett annat bygge. Men innan den plockades ned fick vi en pratstund med Michael Modeland, Lyckholms egen kranförare. Här svarar han på hur det är att arbeta högt uppe i det blå.

Kranföraren Michael Modeland Lyckholms

Hej Michael! Hur kom det sig att du började jobba som kranförare?
Jag jobbade först som snickare i många år. Men lyftkranarna på byggena lockade, det var kul att köra de gånger jag provade så till slut bestämde jag mig för utbilda mig till kranförare. Det är teoretiska och praktiska prov och ungefär 4000 lärlingstimmar innan man får sitt yrkesbevis. Sedan år 2000 arbetar jag som kranförare mesta delen av min arbetstid.

Michael i kranhytten

Hur hög är Lyckholms-kranen?
Den är ungefär 60 meter hög. Den är faktiskt en av Sveriges största kranar om man ser till hur mycket den kan lyfta. Betongelementen i A-huset väger upp till 20 ton, och kranen klarar ända upp till 25 ton. Kranen i sig med motvikter och allt väger över 100 ton. Man får gjuta ett särskilt betongfundament att ställa den på, och sedan kommer en mobil kran och lyfter delarna på plats. Det tar ungefär tre dagar att bygga upp den. Sedan balanseras lyftkranen in med hjälp av vikter. Den står faktiskt helt löst på sitt fundament, det är vikterna som håller den på plats.

Lyckholms lyftkran

Hur ser din arbetsdag ut?
Den börjar tidigt. Jag försöker att vara på plats uppe i kranen när de andra kommer. Det första jag gör är att inspektera kranen och provlyfta. Säkerhet är A och O. Provvikterna väger 12,5 ton, och jag kontrollerar dels att mina instrument visar rätt vikt och att kranen lyfter vikterna säkert och stabilt.

Sedan ser dagarna olika ut beroende på vilken fas bygget är i. Personalen på marken ber mig om hjälp över komradio. Vissa dagar behöver många lyfthjälp samtidigt, då kan det bli ganska hektiskt. Andra dagar hinner jag njuta lite mer av utsikten.

Jag lyfter allt från små detaljer till stora, tunga, saker. Ibland ser jag inte själv det jag lyfter, till exempel om det är bakom huset. Då får personalen på marken dirigera mig. Och så har jag en kamera längst ut på lyftarmen, den ger en hum om vart jag ska men bilden blir inte så tydlig. Jag brukar försöka ta ut riktningen med hjälp av kyrktorn och annat runt omkring.

Under dagen åker jag ner för rast ungefär var tredje timme. Det tar ett tag att ta sig upp och ner så det gäller att klara toalettbesöken på rasterna.

krantyngder Lyckholms

Vad är värst med att vara kranförare?
De dagar när det blåser och är dåligt väder men mycket ändå måste lyftas på plats. Byggarbetarna där nere är beroende av mig för att kunna göra sitt jobb, oavsett väder och andra förutsättningar. Ibland är det väldigt stressigt, men ändå får ingenting bli fel. Det kan bli en ganska stor press.

Och vad är det bästa?
Känslan av att vara en viktig bricka i spelet. Kranen är ofta navet på byggarbetsplatsen och samarbetet med de andra på bygget är en stor del av mitt jobb. Här på Lyckholms har kommunikationen fungerat väldigt bra. Det är viktigt att man kan lita på varandra när man arbetar i ett sådant här sammanhang. Och så är det roligt och härligt att sitta där uppe och köra kranen.

Slutligen, har du som veteran något tips till alla med höjdskräck?
Nja, jag tror att rädslan för höjd finns instinktivt hos alla människor. Men jag tror att man kan träna bort den. Jag tyckte själv att det var obehagligt första gångerna jag åkte upp i en kran, men nu känns det ingenting. Det är inte konstigare än att gå på marken.

Och här följer några av Michaels egna bilder uppifrån kranen.

Lyftkranens hytt

lyftkranens instrumenpanel

Lyckholms lyftkransarm

Lyftkranens motvikter

Lyftkranen på A-husets tak

lyftkranen monteras

utsikt från Lyckholmskranen